Tidernas säsong, del 2

Okej, dags att fylla på med lite fler tankar kring det som gått.
 
Tillgången på forwards är i dagsläget ett helt annat än hur det ser ut på backsidan. Här har vi Johan Alcén och Christroffer Rasch på skadelistan. Av dessa bedömer jag det som mest troligt att vi snart får se Rasch på banan igen. Alcén kämpar och sliter med att bygga upp musklerna runt sitt tidigare opererade knä. Det sades innan att under oktober månad var det troligt att Johan återigen skulle kunna delta i matchspel, men jag vet inte....
Det faktum att det pratas om att det pågår en jakt på en center (ryktas förresten att en svensk sådan redan ska vara klar...) talar i min bok emot att det skulle vara nära förestående med en comeback för den gode Johan.
 
I dagsläget har vi 14 forwards i truppen om vi byter ut Patrik Karlström, mot Fabian Gunnarsson. Av dessa 14 får vi helt enkelt tills vidare räkna bort Alcén och Rasch. Men summa summarum ändock 12 spelklara.
 
De som i den första fjärdedelen av serien, till störst del bidragit i poängproduktionen är ju Wesslan, Jerry Pollastrone och Emil Bejmo. En stor faktor till detta är naturligtvis att de får mycket speltid i PP, men också att de är hårt arbetande och är med och driver skutan.
De som är tilltänkta att leverera i det protokollet, men kanske inte helt kommit upp i tänkt skörd är  väl annars Daniel Hermansson, Brett Sonne och Alexander Hilmersson. Där har vi sparkapital som heter duga.
 
En som istället överraskat positivt på iallafall mig är HV-lånet Johan Johnsson, han ger verkligen allt under sin tid på banan och är trots sin relativa litenhet (177 cm), väldigt tuff och orädd i sin spelstil. Och 10 poäng på 14 matcher är mer än vad jag trott. Många av dessa poäng har kommit nu under sista matcherna, då Johan också fått förtroendet i en PP- uppställning med Pollastrone och Bejmo.
 
Jag tycker också att det finns sparkapital i Sonny Karlsson, jag vet inte varför det inte riktigt vill lossna för honom, men nu ser jag att speltiden minskar för honom och då är förmodligen genombrottet en bit bort.
 
Tomas Larsson är inte alls vad han var innan sin skada vid den här tiden ifjol. Han har kanske en bit kvar innan han nått full styrka i benet.
 
Vad beträffar Hermansson och Hilmersson så kommer det så klart att lossna, frågan är bara när.... Sonne får vi nog ge lite mer tid till att ställa om sig till spelet på stor rink som kan vara nog så svårt...
 
Spelet på hemmaplan lämnar en hel del övrigt att önska och tre av de fyra förlusterna man inkasserat hittills har faktiskt kommit hemma i FMM. Två av gångerna har man dessutom blivit nollade och i den tredje förlusten (senast mot Asplöven) gjorde man ett mål framåt. 13 mål totalt på hemmais att jämföra med 24 på bortaplan (på förvisso två matcher fler) är inte godkänt och där måste det bli bättre. Jag har ju inte sett någon bortamatch mer än den mot Timrå i premiären, men det kanske behövs lite "bortaspel" på hemmaplan, i den mån det skiljer sig nämnvärt. Trots allt 3 mål i snitt borta mot 2 i snitt hemma....
 
Känns ju lite som uppochnervända världen om man ska vinna allt på bortais och "stjäla" nån poäng här och där på hemmais.....
 
En god medicin till att få mer folk att  vilja gå på hockey i Mora är ju annars att vinna matcher och på så vis locka tillbaka besökarna. Lite av ett moment 22 kan tyckas, eftersom man vid fulla läktare får bättre stöd och vice versa på nåt vis.....
 
   
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0